En sval början på sommaren kan ta bären ur skogen
Dvärgbuskarna – blåbär och lingon – trivs i moskogar. Blåbäret som trivs i friska moskogar blommar i slutet av maj med små röda och vasformade blommor. Sommarens bärskörd beror på lyckad blomning; en sval period minskar antalet pollinerare och i värsta fall kan frosten helt förfrysa blommorna. För det mesta finns denna risk inte på öarna så i Runsala får man smaka på blåbär från juli och framåt. Lingon som växer på torrare moar blommar först i juni när vädret vanligtvis redan är somrigare och därför är det ofta säkrare med lingonskörden än med blåbärsskörden.
Runsalas moskogar
Moskogen är en skogstyp som förekommer i den svala klimatzonen och därför är den största delen av Finlands skogar, upp till 99 procent, moskog. Moskogens typ beror på jordmånens näringsinnehåll och fuktighet. I Runsala är friska och lundartade moskogar de vanligaste. Dessa är fuktigare och näringsrikare livsmiljöer än torra moskogar. Det dominerande trädet i friska och lundartade moskogar är granen, men även björk och tall trivs där. Runsalas specialitet är moskogar med tallar och ekar. Blåbäret dominerar det för moskogarna typiska dvärgbuskväxligheten och markytan är täckt av mossa.
Skogsvård för att skydda naturvärden
I Runsala utövar man inte skogsbruk, dvs. fäller träd för ekonomisk vinst. Däremot kan små områden skötas för att trygga naturens mångfald och hotade arter. Till exempel kvistarna på gamla och förfallna lindar har kortats av för att skydda den sällsynta läderbaggen. På så sätt faller inte träden under höstens stormar och skalbaggens larver som är beroende av förmultnade träd får tillräckligt med näring och skydd. Samtidigt skyddar man även andra svamp- och insektsarter som lever i upprättstående murkna träd. Om granarna hotar att försvaga ekens föryngring med sin skuggning avlägsnas de efter behov. Den bästa ”skogsvården” är ändå ofta att låta den utvecklas på egen hand i lugn och ro.
I fältskiktet i lundaktiga moar, dvs. i lite fuktigare förhållanden växer också blåsippa (Hepatica nobilis), midsommarblomster (Geranium sylvaticum), skogskovall (Melampyrum sylvaticum) och vårärt (Lathyrus vernus). Av mossorna kan till exempel rosmossa (Rhodobryum roseum), som växer som vackra rosetter, växa på lundaktiga moar.
Ekorrbäret är en allmän blomma som trivs i skuggan av moskogens granar. Artens röda bär är giftiga och man vet inte till namnets ursprung. Dess vetenskapliga namn (Maianthemum bifolium) säger i varje fall mycket om sin bärare: släktnamnet Maianthemum berättar blomningstiden, ”majblomma”, och bifolium den vanligaste strukturen, ”tvåbladig”.
Skogsstjärna (Trientalis europaea) är en annan vanlig växt i moskogen. Den påträffas i hela landet från Skärgårdshavet till fjällen. Dess vita blommor kommer till sin rätta i den mörka skogen där de lyser som små stjärnor. Passande namn alltså! Insekter är ändå inte speciellt intresserade av blommorna och skogsstjärnan sprider sig också i huvudsak vegetativt med jordrevor.
Ekorrbär, skogsstjärna och moskogens andra prydnader
Största delen av Runsalas moskogar är lundartade och friska moskogar. I fältskiktet i friska moar trivs förutom blåbär även bl.a. ekorrbär (Maianthemum bifolium), skogsstjärna (Trientalis europaea), harsyra (Oxalis acetosella) och klotpyrola (Pyrola minor).
Murket trä är en väsentlig del av en naturlig skog. Det kan finnas till och med 100 kubik rottorra träd och träd som redan fallit ner per hektar, dvs. ungefär en tredjedel av alla träd. Effektivt skogsbruk har inneburit att mängden murket trä har sjunkit till en bråkdel av detta och arterna som är beroende av det har minskat. Man har uppskattat att murknande träd är näring eller livsmiljö för ungefär 5 000 arter i Finland. De kan alltså inte leva utan murket trä.
Trädets liv efter döden
I sinom tid blir även det vackraste trädet gammalt, svagt och dör slutligen. Som dött kan det ännu stå upprätt i årtionden, men i något skede fäller stormvindarna ofrånkomligen det gamla trädet. En död trädstam som står upprätt eller ligger på marken är ändå inte livlös, utan tvärtom, den är full av liv. Oräkneliga insekts- och svamparter har specialiserat sig på att använda det döda trädet som näring och bryta ner det. Svamparnas mycel tränger in sig i trädstammen och steklarnas samt skalbaggarnas larver gräver sina gångar under barken och i den murknande veden. Så småningom bryts stammen ner och dess näringsinnehåll återvinns så att andra kan använda det. Denna långsamma och ganska osynliga nedbrytningsprocess är ett levnadsvillkor för att hela skogens ekosystem ska fungera.
Naturrummet Tammenterho grundades 1995 och låg tidigare vid Strandpromenaden i början av ön. Efter att varvsområdets lokaler flyttade i juni 2016 till bogserbåtvarvet Alfons Håkans besittning flyttade naturrummet till Åbo universitets botaniska trädgård. Samtidigt gavs naturrummet namnet Runsala Info.
