Moskogens vintervila
Moskogens invånare övervintrar var och en på sitt sätt. Lövträden fäller sina löv, men barrträden behåller sina barr över vintern. Båda har ändå lagrat stärkelse i sina stammar och rötter och koncentrerat sina cellsafter så att de är frostbeständiga. Barrträdens fördel är att de kan påbörja tillväxten och assimilationen direkt då förhållandena blir gynnsamma igen.
Av spåren kan man förutom att identifiera djuret som lämnat dem, också undersöka vad det gjort och vartåt det styrt kosan.
Förutom tass-, klöv-, tå- och fotspår lämnar djuren även andra spår i snön. Sorkarna slinker ner i tunnlar under snön, räven gräver en grop för att hugga tag i sitt byte, skogshararna gnager på asparnas bark och ekorrarna fäller rester av kottar i snön medan de äter. Korsnäbbar och den större hackspetten lämnar sina spår med kottar som de ätit på sina särskilda sätt.
Det är en intressant sysselsättning att identifiera spår på vintern! Först bestämmer man arten och sen kan man bekanta sig med vad just den här individen har gjort genom att följa spåren och spårtecknen. Artbestämningen kan man få hjälp med både på webben samt i särskilda snöspårguider. För att underlätta senare identifiering lönar det sig att fotografera såväl raden av spår som ett antal tydliga tass- eller klövavtryck. Artbestämningen underlättas, då man placerar ett bekant objekt som mått med på bilden.
Snöytan är full av historier
De korsande spåren på snön berättar fascinerande historier om vinterns djur och deras liv. På åkern har rådjuren grävt fram hö under snön och vid skogsbrynet slutar smågnagarens nätta spår i kattugglans vingslag. Fältharen har flytt med långa skutt, ett stycke bort syns rävens spår.
De senaste årtiondena har till exempel blåmesbeståndet i Runsala ökat flera tiotals gånger om och samtidigt har talltitan närapå helt försvunnit från ön. Matningen kan vara åtminstone en delorsak i kombination med klimatförändringen och det rikliga utbudet av fågelholkar, som blåmesen är bättre på att dra nytta av än talltitan. Matningsplatserna kan också locka flyttfåglar att dröja kvar och försöka övervintra. I Runsala får matningsplatser inte grundas på naturskyddsområdena.
Fåglarnas matningsplatser är till stor nytta – men kanske också till skada
I Runsala finns flera matningsplatser för fåglar som hjälper fåglarna att överleva vintern. Det är lätt och roligt att följa fåglarna som samlas på matplatserna och forskarna använder sig av dem vid uppföljningen av fågelbestånden. Det finns ändå en nackdel med matningen. Riklig matning påverkar olika arters tillväxt på olika sätt.
Snön berättar mycket om hur skogens djur tillbringar vintern. Skogshararna mumsar på aspens bark och rådjuren gräver fram föda från under snön. Mössen, sorkarna och näbbmössen ritar svaga spår då de hastigt vågar sig fram under snön. Rävens spår kryssar likt ett pärlband mellan träden och ekorren rensar kott på kott för att få sin dagliga fröranson. Mesflockens sång bryter tidvis skogens tystnad.
Många sätt att övervintra
Under snövintrar övervintrar moskogens typiska risväxter, blåbär och lingon, i snödrivans skydd. Örtstammade växter klarar inte av kölden, utan deras ovanjordiska delar vissnar och dör bort. De överlever vintern antingen som frön eller underjordiska strukturer, såsom jordstammar eller rotstockar. Mossor och lavar däremot är så vana vid stränga förhållanden att de inte ens störs av några månaders frost. De fortsätter assimilationen så snart förhållandena tillåter det.
Till och med vid den hårdaste kölden är det inte mer än ett par köldgrader under snön. Där övervintrar kräldjuren och växterna är skyddade från kölden. Även varmblodiga små däggdjur tillbringar största delen av tiden i sina gångar under snön, även om de emellanåt tittar fram för att lämna sina spår. Även en del fåglar har lärt sig att krypa ihop under snön till natten.
Bäst isolerar mjuk, torr snö, vars volym kan bestå av 90 procent luft. Klimatförändringen är ett allvarligt hot för växter och djur som övervintrar i skydd av snön, eftersom den håller på att göra även Runsalas vintrar ostadiga. Det varma täcket kan plötsligt smälta och vattnet väter marken. Följande iskalla köldperiod ska uthärdas på en isig markyta utan skyddande snötäcke.
Det är varmare under snötäcket
I den mjuka torra snön finns gott om isolerande luft. Dunjackans, yllemössans och byggnadsisoleringarnas värme bygger på samma fenomen, på ett isolerande luftlager, vilket gör att man klarar sig under snön även vid hård köld. Dessutom skyddar snön mot kalla vindar, eftersom det är vindstilla under snön även vid storm.
Just nu värms vårt klimat upp snabbare än någonsin tidigare till följd av människans verksamhet. Förändringen syns klart: årets medeltemperaturer stiger ideligen, stormar, ösregn, värmeböljor och perioder av torka blir vanligare. De nordliga snövintrarna har blivit korta och ostadiga.
Förändringen är hård för arter som anpassat sig till snön och den kan bli ödesdiger för många. Skogsharen som skuttar hit och dit i sin vita vinterpäls är ett lätt byte och snötäcket som smält mitt i vintern skyddar inte djur och växter från bitande köld under följande köldperiod. En del arter försvinner och andra tar deras plats. Till exempel anpassar sig hela tiden nya, sydliga fjärilsarter i Runsala som ett levande exempel på klimatförändringen. Växtligheten reagerar långsammare på temperaturhöjningen, men sydliga växtarter från hemiboreala zonen, såsom eken, hasselbusken och almen sprids ofrånkomligen inåt landet och mot norr.
Snövintrarna kan försvinna
På det norra halvklotet är vintern köldens, isens och snöns årstid. Officiellt räknas den s.k. termiska vintern börja då dygnets medeltemperatur permanent sjunker under noll. I Runsala händer detta typiskt i slutet av november och slutar halvvägs in i mars. Däremellan ryms ofta perioder av mildare väder då lågtrycken som strömmar in från Atlanten för med sig milt väder, regn och vindar. Under många år är Runsalas vintrar också ett skiftande mellan snötäcke och bar mark.
Naturrummet Tammenterho grundades 1995 och låg tidigare vid Strandpromenaden i början av ön. Efter att varvsområdets lokaler flyttade i juni 2016 till bogserbåtvarvet Alfons Håkans besittning flyttade naturrummet till Åbo universitets botaniska trädgård. Samtidigt gavs naturrummet namnet Runsala Info.
