Boskap sköter kulturlandskapet
Havsstrandängarna har uppstått till följd av slåtter och betesgång samt havsytans nivåskillnader och isens rörelser. Slutresultatet är en öppen, mångsidig livsmiljö där krävande och sällsynta ängsväxter som föredrar ljus trivs. Runsalas mest representativa havsstrandäng ligger mellan den lätta trafikleden som leder till Folkparken och havet.
Många havsstrandängar som tidigare var öppna har under århundradena växt igen. Först undantränger stora örtväxter den låga ängsvegetationen, så småningom förbuskas och slutligen beskogas landskapet. Den öppna ängen blir en helt annan livsmiljö och de värdefulla arterna som är typisk för den försvinner. Orsakerna till att ängarna försvinner är upphörd slåtter, minskad betesgång samt näringsbelastningen från luften och havet. Ängarna skyddas genom röjning och att återinföra betesgång eller slåtter. Avlägsnande eller gallring av träd ökar mängden ljus och betesdjuren håller tillbaka växtligheten genom att äta. Samtidigt bryter deras klövar lämpligt jordytan. Det tilltagande ljuset och de bara jordfläckarna får antalet arter att öka och ängsarterna kan återvända. Boskap har sålunda en viktig naturskyddsuppgift och samtidigt återupplivas traditionell beteskultur.
