Runsalas strandängar och vikar

De öppna strandängarna har uppstått till följd av havsytans nivåskillnader, isens rörelser och betesgång. De karakteriseras av låg gräs- och örtvegetation som varierar enligt strandzonerna samt avsaknad av träd. Enstaka enar kan växa här och där.

Numera hotas havsstrandängarnas öppenhet av övergödning och brist på vård som leder till att landskapet förbuskas, växer igen och minskar naturens mångfald. Havsstrandängen mellan stranden och cykelvägen som leder till Folkparken i Runsala är representativ – på ängen växer till exempel luddhavre, rödven, röllika, rödklint, gulmåra, Galium pomeranicum och jordreva. Havsstrandängen har vårdats genom betesgång sedan år 1995.

Vidsträckta grunda vikar är en värdefull och skyddad livsmiljö. Krottilaviken och Härkälahti i södra Runsala är typiska sådana grunda havsvikar där sött flodvatten och havets strömmar inte har någon inverkan. Deras bottnar är mjuka och strandlinjen är kantad av vass. I den naturliga grunda viken finns en riklig och artrik mängd bottenväxter och -organismer. Därför är vikarna också värdefulla med tanke på fåglarna. Krottilaviken kan man bäst observera från fågeltornet som står på dess strand.

Luddhavre (Helictotrichon pubescens) på ängen / Bild: J. Lampinen
Luddhavre (Helictotrichon pubescens) på ängen / Bild: J. Lampinen
Betare / Bild: Åbo stads miljöskydd
Betare / Bild: Åbo stads miljöskydd