Runsalas lundar
Lundarna är typiska livsmiljöer i Runsala. Bara en procent av Finlands skogar är lundar och samtidigt är ungefär hälften av våra hotade skogstyper lundtyper vad gäller deras primära livsmiljö. När människan började röja mark blev en stor del av lundarna som dittills hade bevarats odlingsmark. En del av dessa plättar som inte dög till odling kunde också användas som betesmark. Från denna tidsperiod bevarades i huvudsak bara små lundar, som var svåra att använda på ett dynamiskt sätt i fråga om röjning och transportrutter. Runsalas vida enhetliga lundar är därför unika i Finland.
Lundarnas grundläggande skillnad jämfört med moskogar är att lundens jordmån är mull. Detta beror på en aktiv nedbrytningsprocess och samtidigt på effektiv återvinning av näring. Lunden är också en skogstyp med eutrof, dvs. näringsrik jordmån. Det är en livsmiljö med många arter som kännetecknas av mångfalden bland lövträden, den örtstammade växtligheten och buskskiktet. Den mångsidiga växtligheten upprätthåller för sin del den rikliga mängden moss-, lav-, svamp- och insektsarter. Lunderna är också betydligt mer näringsrika, sedimenterade och artrikare jämfört med sin omgivning.
Den mest sällsynta undertypen av lundar i Finland är ädellövskogen. Ädellövskogarna är Runsalas värdefullaste livsmiljö. I Finland förekommer de endast på en smal remsa vid kusten. Nyckelarter är ädla lövträd – i huvudsak ek och lind – och övriga arter som är beroende av dem. Tillsammans bildar de en mycket mångsidig och ett hos oss annars ovanligt biosamhälle. ”Ädellövträd” är den allmänna benämningen på de lövträd som är vanliga i lövskogszonen i Centraleuropa, men som hos oss endast förekommer på de bästa växtplatserna. Ädla lövträd är ek, skogslind, skogs- och vresalm, ask, lönn och hassel. I Runsala finns stora ädelträdskogar på området mellan vägen som leder till ön och Honkapirtti.
